Mitt livs tråkigaste natt

Jag har tio gånger tidigare konstaterat att “vi precis gjort den sista kompletteringsfilmningen”, nu säger jag det igen och hoppas innerligt att jag har rätt för tisdagssnattens filmning var bland det tråkigaste jag upplevt.

Ett mellanavsnitt i filmen är ett kollage av klockor som rör sig rytmiskt, det s.k. klockkollaget. Klockkollaget har varit omstritt, jag har gillat det medan både David och Victor tyckt att det är mesigt eftersom klockvisarna rör på sig för lite. Ett icke uttalat ultimatum för att behålla kollaget har därför varit att någon, läs jag, ser till att ett antal klockor blir filmade i entimmessekvenser nattetid.

Vid tidigare kompletteringsfilmningar har jag lyft på luren och ringt någon av de fantastiska fotografer som är med projektet. Alltid ett glatt “ja, absolut” till svar eftersom dessa filmningar innehållit någon av ingredienserna nytt/utmanande/roligt. Den här gången förmådde jag inte ens lyfta luren, “hej, vill du filma klockor som snurrar i fasta vinklar, det är vinternatt, tar fyra timmar och du kommer att frysa som en chihuahua.

Därför tog jag tjuren vid hornen och gjorde det själv, fyra timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Man säger ofta att tiden går fort, mellan kl. 22.30 och 2.30 tisdags natt stod den nästan stilla

ps. länkar nedan till utdrag ur det tidigare (mesiga) kollaget.

ps2. Jag tycker fortfarande att 12timmar varit en fröjd att göra, tisdagsnatten är ett elakt undantag.