Just det, filmen har bytt namn, från “12 timmar” till “Om Natten”. Om Natten var grundförslagen när vi satte arbetstitel men av någon outgrundlig anledning så tyckte vi då att 12timmar var bättre.
Sedan har vi även fått förslaget från Leo och från Patrick Bratt, tack till er båda!
Så nu heter filmen alltså Om Natten.
Glöm aldrig det!
Preliminär sändningstid för Om Natten är 28maj kl.22 i SVT, skriv upp!
Maltes texter har vi skrivit om tidigare och jag tänkte här bjuda på slutversionerna av de sex stycken som förekommer i filmen. Jag tycker att de är fantastiskt bra, vad tycker du?
1.
När det är natt,
tänker man på att det är natt.
När det är dag
tänker man inte särskilt på det.
Man säger att man älskar natten,
att man är rädd för den.
Men skulle sällan säga så
om dagen.
Dagen är självklar,
inte värd att poängtera.
Medan natten är laddad,
speciell.
När ljuset finns överallt
märks det inte.
Om natten
märks både ljus och mörker.
Natten är en förstärkare,
ett förstoringsglas,
som gör allting intensivare,
starkare, mer.
Om natten
blir det ensamma ensammare
och det gemensamma gemensammare
och det mänskliga mänskligare.
Vissa säger att livet börjar om natten.
För andra tar livet slut.
2.
Natten är tommare
och på samma gång fullare.
Också i trängre rum
kan natten ge svängrum.
Natten är tystare
och full av ljud:
Rösterna. Klangerna. Rytmen. Musiken
3.
Någon sa:
Om natten är allt som vanligt,
fast lite mer.
Mer av det bättre
och mer av det sämre.
När festen tar slut
kan en vanlig natt
också vara en farlig natt.
4.
Natten är en öppen plats.
Ingen står i vägen
för tankarna.
Orden är friare.
Bilderna är friare.
De rör sig
som natten rör sig:
utan avbrott.
5.
Ljuset kommer,
men natten är fortfarande verkligare,
för den som är kvar i natten.
Man kan låtsas att natten inte tar slut.
Men det gör den.
Någon gång mellan att de första vaknar,
och att de sista vakna går hem.
Någon skarp gräns finns inte.
Ingen snabb övergång.
Inget tydligt klipp.
6.
En natt kan vara
en hemlös och sömnlös natt.
Eller en bekymmerslös natt.
En lugnare, vildare,
tommare, fullare,
våldsammare, vänligare,
ensammare, friare,
kreativare natt.
En intensivvårdad natt.
En mörk parknatt.
En stor-stark-natt.
En blandad och mixad natt:
Som om en DJ eller bartender
blandar samman allting som händer
om natten, en natt i sänder.
Denna natt,
varje natt.
Nätter som är upplysta
eller nedsläckta
eller nyss väckta
eller kyssäkta.
Ljuset, människorna, trafiken:
allting flyter.
Snabbare, långsammare.
Som timmarna gör,
från skymning till gryning.
Om natten.
Idag är jag och Victor på besök hemma hos Martin Steinberg på Wargentinsgatan 5E. Martin ska hjälpa oss att gradea 12timmar. Och på andra sidan staden är Redpipe i full gång med ljudläggningen.
Med andra ord, nu är det inte mycket kvar.
Igår satte vi ihop filmens olika sekvenser. Varenda litet klipp, ljudeffekt och musikslinga. Man inser fort att det totalt blir en hel del beståndsdelar i en film (se bilden nedan). Tänk dessutom på att det som hamnar i den slutgiltiga versionen på sin höjd utgör 25–30% av alla klipp och edits vi gjort under projektet. Till Final Cut Studio 3 vore det kul med en “antal klippgjorda”-räknare på ett projekt, tror vi skulle ligga rätt bra till.
Statusrapport:
Tidigt idag (08.30) var Einar och Johan på Redpipe och spelade in slutgiltig speaker för filmen. Nu sitter jag och Victor och försöker föra in de olika speakerpassagerna i filmen. Här får ni ett litet sakprov:
Jag har tio gånger tidigare konstaterat att “vi precis gjort den sista kompletteringsfilmningen”, nu säger jag det igen och hoppas innerligt att jag har rätt för tisdagssnattens filmning var bland det tråkigaste jag upplevt.
Ett mellanavsnitt i filmen är ett kollage av klockor som rör sig rytmiskt, det s.k. klockkollaget. Klockkollaget har varit omstritt, jag har gillat det medan både David och Victor tyckt att det är mesigt eftersom klockvisarna rör på sig för lite. Ett icke uttalat ultimatum för att behålla kollaget har därför varit att någon, läs jag, ser till att ett antal klockor blir filmade i entimmessekvenser nattetid.
Vid tidigare kompletteringsfilmningar har jag lyft på luren och ringt någon av de fantastiska fotografer som är med projektet. Alltid ett glatt “ja, absolut” till svar eftersom dessa filmningar innehållit någon av ingredienserna nytt/utmanande/roligt. Den här gången förmådde jag inte ens lyfta luren, “hej, vill du filma klockor som snurrar i fasta vinklar, det är vinternatt, tar fyra timmar och du kommer att frysa som en chihuahua.
Därför tog jag tjuren vid hornen och gjorde det själv, fyra timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Man säger ofta att tiden går fort, mellan kl. 22.30 och 2.30 tisdags natt stod den nästan stilla
ps. länkar nedan till utdrag ur det tidigare (mesiga) kollaget.
ps2. Jag tycker fortfarande att 12timmar varit en fröjd att göra, tisdagsnatten är ett elakt undantag.
Var bara tvungen…
Nu är jag tillbaka här på bloggen, ursäkta lång frånvaro. Idag har vi (jag, einar och victor) suttit ner och planlagt det sista arbetet med filmen. Listor har gjorts, teman spikats och feedback har ratats. De största förändringarna är väl att Victor efter lång och trogen tjänst uppgraderats till regissör, nu är vi alltså tre musketörer – grattis Victor.
Annars har vi nu en lång lista med saker som ska fixas och planeras. I dag skickas en brief och en DVD till Malte som ska bidra med ännu mer textmaterial (tack så hemskt mkt!). Snart kör vi dessutom igång med musikerna igen. Det är med andra ord nu allt händer. Kul!
Lovar (!) att återkomma med mer att berätta längre fram.
När folk frågar hur det går med 12timmar så har mitt standardsvar de senaste 4 månaderna varit, -Bra, vi har precis gjort den sista kompletteringsfilmningen. Anledningen till att svaret aldrig förlorar i aktualitet är att det hela tiden uppkommer nya “sista filmningar”, den senaste nu i helgen.
Nu var det till festdelen det behövdes bilder, vi hade helt enkelt inte tillräckligt med röjdans från i somras. Sagt och gjort, jag ringde min DJ-utövande kamrat Boj Lucky och frågade var det var störst chans att hitta aggressiv dans. Mr lucky gav tips om två “svartklubbar” (jag vet fortfarande inte vad det är som gör dem svarta). Vi fick grönt ljus från en av dem och klockan ett i lördagsnatt så klev vi in med tre olika kameror på den vildaste electrofest jag skådat. Det var vackert. Har inte tillgång till våra bilder än men länkar här till en tidigare fest med samma arrangör, så får ni en känsla…
Displaying page 1 of 7